Twitter
Idag har jag skaffat Twitter, ty fåglarna i äro icke angenäma att lyssna till!
Nyår
Varför börjar inte kalenderåret
då sommarn börjar,
då allt föds på nytt
och allt känns nästan perfekt?
Varför kan inte midsommar vara nyår
och nyår vara
en internationell människodag?
Varför ens fira något så konstigt
som ett nytt år,
när man ändå har köpt
en bil på avbetalning
och måste pröjsa tillbaka
det kommande decenniet?
Ett nyår
kan komma så snabbt
och vara lika deprimerade
som ett nytt läsår
i grundskolan
eller lika kul
som den första dagen
på universitet,
då man fick välja själv
vad man ville kunna
och bestämma själv
hur framtiden
skulle bli.
Jag kan ha haft hicka
i tre timmar,
och när den är borta
blir jag ofta ännu gladare
än när jag öpnnar den
första flaskan champagne
vid tolvslaget;
ändå är ljuden så lika
och de är över lika snabbt:
plopp! låter det.
Plopp! - och så är det
ett nytt år,
en avbruten hicka
och en ny utmaning
eftersom man av champagne
blir bubblig i magen
och tvingas rapa,
i tysthet,
fastän det inte alls är särskilt passande,
eftersom det är nyår.
Varför kan jag inte
få fira nyår
just idag?
Baksidestext jag skrivit till min roman - en liten teaser
Hin Håles Vinterträdgård
» I drömmarnas land är allting möjligt och Guds rike är en dröm. Den inre fantasin kan föreställa sig både himmel och helvete. Men samtidigt vill den inte föreställa sig någotdera. Det lockar och skrämmer; drömmarnas land är himmelskt och fantasin är ett helvete. Ibland händer det saker som man inte trodde kunde hända, och ibland tror man att vissa saker som man vet inte finns ska stå och vänta bakom dörren. Det är mörkret som skrämmer människan, ty i mörkret kan ingen se. I mörkret kan inte ens en mördare se, och ändå är man rädd för att där ska stå en psykopat på lur och vänta på att få slakta. Och när man sedan får bekräftat det man tror eller inte tror på – blir man då rädd? Eller känner man sig bara stolt över att man hade rätt?«
Hin Håles vinterträdgård är en roman om en ung man som studerar till präst. Hans tankar och idéer om hur man ska nå ut till folket i ett så ateistiskt land som Sverige skiljer sig en del från den gamla pastorn han styrs av: med en ungdoms nyligen förlorade oskuld, och med en kyrklig lärare vars grundidé är att sexualiteten är orsaken till allt ont, bereder det väg till helvetets alla kval för den unga studenten.
Under en sista smörjelse hos en änka möter studenten en flicka som han förälskar sig i direkt, och det är med henne han förlorar sin oskuld. Provokatören provoceras och provokationsnivån växer i takt med att studenten bryts ned bit för bit.
Ett tag lockas han att byta religion av en vän som tillhör en buddistisk order, men en tid senare lockas han av något mycket mer drastiskt än så. Studentens dagbok fylls med det ena plågade inlägget efter det andra. Inombords är han kall, men utomhus är det sommar – precis som det ska vara i Hin Håles Vinterträdgård.
Allvar och seriositet varvas med både tragiska och komiska inslag i denna roman om livet och alla de tankar som det väcker.
Brinn - till min syster
Jag har samlat mina minnen
i en säck -
någon gammal potatissäck
min farbror tog med
hem från jobbet
Bensin har jag
efter polaren som jobbade på en mack
Brinn, säck
Brinn
Helvetet på jorden -
Det regnar
Tändstickorna är fuktiga
De bryts när de skrapas mot plånet
Friktionen utlöser inte
den minsta explosion
Glöden är sen länge borta
Hur ska jag åter finna gnistan?
Åskan skulle rensa luften
blixten tända elden
Ett dramatiskt skådespel
Som skrivet av Shakespeare -
var är du, min Ofelia?
Jag frågar en tonåring om cigg
Hon vågar inte säga nej
Jag ber henne tända den åt mig
Hon tänder den åt mig
Jag tackar och bockar
och slänger ciggen
på den bensindränkta säcken
Se dem brinna!
Minnena av en misslyckad kemiskrivning
och en julafton utan sprit
En semester utan fritid
och en arbetsdag utan jobb
Jag ser dem brinna
Minnena
Var är min syster?
Hon som ska bli brandsoldat
En tapper kvinna
som deltar i kriget mot elden
Det eviga kriget
som aldrig vill sluta
Jag ser det brinna
Minnet av mina orättfärdiga utläggningar
om att en kvinna inte klarar ett sådant yrke -
och att hennes skola är fascistisk
Var är du, min syster?
Ingen annan än du
kan stoppa dessa galenskaper
Victoria's Secret Passion
Inte länge till Victoria behöva smäkta
ty hon sin Daniel snart skola äkta.
Och på bostaden de ej kunna klaga:
de ska ju flytta in i folkets Haga!
Hoppas ni får det trevligt
bland fjärilar och träd,
och att ert äktenskap blir behagligt och redigt;
det borde det bli – ni får ju hjälp med städ!
En åttiorummare med kök;
där finns det plats för bar med krök.
Förresten: ni vill inte dela med er?
Stockholms Stad verkar ha slut på treer!
Men för all del;
jag önskar er all lycka i världen,
för på kungligheter är det inget fel
om de frånsäger sig den överdrivna flärden!
Daniel verkar vara en man av ära;
många vikter under sitt liv han fått bära.
Och Victoria har jag alltid uppfattat som klok,
hon verkar ha läst mången bok!
Slutligen och sist:
rojalist?
Ja, visst!
Grön Ungdom
(Tillägnad Tage Danielsson)
Sänkt bensinskatt
ger mig fnatt.
Hur ska man klara
att leva då,
när bilar fara
på marken grå?
Nej,
höj istället skatten
och vrid om oljetratten
så att fler får stå
på böljan den blå.
Ty man talar om pendelbåtar
som ska driva iland,
både arbetare,
såväl som börshaj och fil.kand.
För inte kan det vara så svårt?
vi sitter alla
i samma båt.
Om en individ ror
så kommer båten snurra,
men om flera tror
kan vi i framtiden hurra!
Solidaritet
tillämpas inte enbart av molekyler
i en kropp hos en fet;
som om det vore en hemlighet?
Nej,
se nu till att fatta åran
och låt grödorna gro,
allenast då kan
jag få lugn och ro.
Menlös Söndag
Idag är det
en sån där menlös söndag,
då man inte vet
vad man ska göra,
och man känner
att man borde gå ut,
för det är fint väder,
men man vet
att man ser för jävlig ut,
i mössan
från H&M.
Men man vet också,
att utan mössan
blir man kall
om öronen,
och röd
vilket gör,
att man ser för jävlig ut.
Så man stannar hemma
och ångrar
att man köpt tiotusentals mössor,
när man istället,
kunnat flytta
till ett varmare land.
RAW Rookie Challenge
Nu behöver jag er hjälp! Jag har ställt upp i en tävling via internet. Om jag vinner den kommer jag få uppträda på Göta Lejon i samband med RAW! Men för att vinna måste jag få flest röster! Så om ni vill stötta mig kan ni följa dessa instruktioner: TEXTA 'OAS3 JOAKI' till nummer 72500, kostnad: 6 SEK. Det kostar alltså 6 kr för ett sms! Tack!
Jag har aldrig i mitt liv varit så glad att bli kallad bög!
Denna dag avslutades på ett riktigt härligt sätt:
Jag körde stand up på Kafé Klavér - jag tyckte det gick hyfsat.
Men efteråt kom Aron Flam, fram till mig. Han berömde mig.
- Du var duktig. Som en ung, homosexuell Fredrik Lindström, sa han.
Jag har aldrig i mitt liv varit så glad att bli kallad bög!
Fredrik Lindström, denna gigant! Att jämföras med honom har varit min högsta önskan, och nu har det skett! Fler än bara mina vänner har sagt det.
Dessutom insåg jag att jag kan komma långt på min snobbiga stil som påminner om Jarl Kulle i "Fanny & Alexander".
Jag fick nämligen en stor skrattsalva bara av att säga "God afton..."
Man känner sig som en pojke på julafton.
Verkligen.
Förslag
Svenska Akademien sitter som många vet i sin kammare och bestämmer vilka nya och påhittiga ord som ska få hamna där. Jag har inget bra exempel på nya sådana ord som hamnat där, men många datorrelaterade termer kan nog vara realistiskt.
När de däremot inte sitter och trixar med ord, undrar jag vad dessa herrar och damer gör.
Vissa - dvs Peter Englund - skriver böcker, andra språkforskar.
Jag har dock ett litet förslag åt dem:
Vi människor har alltid varit råa och tyckt att våld är spännande.
Ta för i tiden, då folk på en söndag, kunde gå ner till torget för att titta på en hägning; "vad ska vi ögra idag, Berit? Jaså, du vet inte? Veckans hängning verkar spännande; han har dödat tre grisar och en stor stygg varg! Ja, vi går på den."
Således, tycker jag, att Akademien (när de inte ger ut ordlistor) skulle kunna ge ut följande, nämligen:
Svenska Akademiens Mordlista.
Där skulle man kunna läsa om alla mord; slå upp när de inträffade, vad straffet blev och vad gärningsmannen gör nu för tiden (förutsatt att vederbörande lever).
Man skulle till exempel kunna slå upp en specifik mördare, ett årtal, ett visst mordvapen etc., etc. för att sedan kunna fördjupa sig inom det man är mest intresserad av.
Ett exempel:
Greger Karlsson är mycket intresserad av seriemord, där vapnet är ett gevär. Eftersom det finns väldigt många sådana, blir han alltså tvungen att bestämma sig för ett årtal. Han väljer 1991, ty det är ett palindrom och inte särskilt länge sedan heller. Han slår upp rätt sida och kommer fram till John Ausonius, sedermera känd som Lasermannen. Där kan han läsa om vapnets kaliber, offren, straffet och dylikt.
Nu är detta ett ganska makabert skämt jag vet. Men jag tyckte det ändå var intressant.
Hur som helst, vill jag meddela, att jag möjligtvis kommer starta en ny kategori på bloggen.
Vad den ska heta, har jag inte bestämt mig för ännu.
Den ska bygga på en sorts ordlista, där jag förklarar den mest lokala slangen, och försöker reda ut uttryck jag har hört, men inte begriper.
Joakim Bonde Strålin
Hela Apanaget
Nu ska jag berätta om mitt projekt.
Dessa noveller har jag egentligen tänkt försöka publicera.
Om ungefär en eller två månader kommer jag således skicka in ett färdigt manus, förhoppningsvis även med bilder, till Norstedts Förlag (eller vad det nu heter).
Boken kommer innehålla de noveller som finns på bloggen, samt ordstäv och några ny alster.
På grund av det kommer jag nog snart ta bort alla noveller härifrån och endast ägna mig åt ordstäv och lite roliga tankar etc., etc.
Tycker dock det vore roligt med lite feedback angående novellerna.
Dessa kommer nog få ligga kvar över helgen, så ni ska hinna läsa dem.
Tack ni försökskaniner som läst mina noveller!
Hoppas innerligt att de kan bli publicerade.
Jag är hoppfull.
Hälsningar!
Eder tillgivne underhållare Joakim "Bonde" Strålin.
Grattis, Newton!
Här kommer lite information för att skrämma er: Jag och min vän degen har, under vintern, så att säga blivit "insnöade" på en hel del konstiga ord. (Något som händer stup i kvarten.) Just nu är vi mycket inspirerade av Nordisk mytologi (inte minst Oscar) eftersom det ändå är vårt kulturarv, mer eller mindre. Ett av de begreppen som vi kommit över, är "Fimbulvinter." Det är en treårig vinter som ska förestå Ragnarök (Jordens undergång, där många stora gudar - Oden, thor, etc etc - dör.)
Om man nu tänker hur hård denna vintersäsong ändå är, och när den började, så kan man ganska enkelt räkna ut, att om denna vinter håller i sig i tre år, kommer den nå sitt klimax vintern 2012. Nu är det väl inte så knepigt för gemene man att förstå, vart jag vill komma?
Maya-indianerna förutspådde Jordens undergång till 2012.
Fimbulvintern är här!
Det enda vi kan hoppas på, är att snön töar snart, annars får jag ångest.
Sedan vill jag bara tillägga en liten parentes: idag är det vetenskapsmannen Isaac Newtons födelsedag. Grattis!
Han är nog den största som någonsin existerat, skulle jag vilja säga. Han lät oss förstå varför äpplen trillar neråt och dylikt. Och om det är någon! som faktiskt skulle kunnat räkna ut Jordens undergång, så skulle det varit han.
Och inte har han sagt något sådant, eller hur?
Skönt.
Jag har inte sett filmen 2012, tack och lov, den verkar jättedålig. Jag finner inte Jordens undergång orealistisk. Men att ett par indianer skulle förutspått den för länge sedan, verkar konstigt.
Dock vore det lite häftigt, att om Jorden nu går under 2012, så kommer vi kunna åka skidor i tre år. Dessutom kommer vi här i Norden kunna säga detta till alla kristna som kom hit och dödade vår religion: "Vad var det vi sa?"
Jag, Lindström.
Som många av mina vänner vet, kan jag helt plötslig snöa in mig på en viss person, eller ett visst ämne. För ett tag sedan var det Jokern, innan dess Woody Allen... och nu? - Fredrik Lindström.
Om det är någon kändis idag som jag verkligen liknar (både till utseende och perosnlighet) så är det nog just han.
Allt det han gjort eller gör, är precis det som jag vill kunna syssla med i framtiden.
Lindström började sin karriär som Lingvist och doktorerar även som det.
Jag vill nog hellre hålla på med historia.
Men i slutändan har jag egentligen bara ett mål:
Att bli domare i På Spåret.
Jag säger bara: Vart är jag på väg?
(Lika som bär, nästan!)
Det kommer alltid finnas ungdomar...
Ikväll står min, uppskattningsvis, femtielfte kyrssning för dörren. Denna gång är den dock speciell. Jag åker nämligen utan mina föräldrar. Tidigare har jag varit där och härjat under kontrollerade omständigheter. När farsan tyckt att det är nog med sprit, har jag stannat på den nivån. Ikväll kommer jag däremot resa med tre kompisar. Och då tänker jag: "Kommer jag bete mig precis som alla de där ungdomarna jag ser när jag reser? De jag föraktar och nästan är rädd för!"
Ja, jag vet inte.
Varje gång jag har åkt med en finlandsfärja, känns det som att det alltid är någon som hamnar i slagsmål eller trubbel. Inte någon jag känner, förstås, men trots allt en medmänniska.
Vad får oss att vilja slåss? Det är väl ganska naturligt, egentligen. Människan har en våldsam läggning.
Kommer den läggningen försvinna? Tror inte det.
Som jag och min goda vän Elias sa en gång: "Det kommer alltid finnas ungdomar..."
Ett mycket filosofiskt resonemang som han verkar skämmas över, men som jag ofta tänkt kring.
Vi ungdomar (generellt sett) kommer alltid vilja göra det som våra fäder en gång gjort; skaffa körkort; köpa onödiga saker; skaffa barn etc etc.
Med andra ord: så länge det finns ungdomar kommer världen gå utför.
Bättre vore att man föddes till femtioåring.
Ungefär som jag.
Mogen.
Pacifist.
Men jag vill också vara ungdom: därför åker jag färja, trots att jag föraktar fylleriet som ofta härjar på de fartygen (= sattygen?)
Jag tror trots allt det kommer bli kul.
Varför?
Jo! För det kommer alltid finnas ungdomar...
Filosofi
Idag är det min nittonde födelsedag. Än så länge har de kommit hyfsat regelbundet - alltid dagen efter Lucia.
Nu frågar jag mig själv: var försvann den riktiga glädjen? När försvann den?
Jag minns när jag som liten såg fram mot min födelsedag redan en, två, kanske till och med tre veckor i förväg.
Jag vaknade alltid upp en halv timma för tidigt, och när föräldrarna och min syster kom in för att sjunga, låtsades jag sova, men var egentligen ganska pigg och väldigt nyfiken.
Jag hade en månad innan gjort upp en noggrann önskelista med Action Man, Lego och allt möjligt som en grabb i den åldern vill ha.
Detta år?
Jaha.
Då visste jag knappt vad jag önskade mig.
Allt kändes - vad ska man säga? - inte likgiltigt, men lite grann som: "Jaha."
Jag tjänar en del på mitt jobb. Vill jag ha något särskilt kan jag oftast köpa det själv.
På grund av det har nog den riktiga glädjen att få presenter försvunnit.
Idag blev jag inte väckt. Inte heller sjungen för. Jag har dock blivit gratulerad på jobbet, av idel facebook användare, ty jag jobbar nämligen hemifrån.
Men allt som allt, så fick jag riktigt fina gåvor, både igår under middagen, och i morse.
Ett fickur (som jag refuserade), en dvd-box med Hasse & Tages samlade revyer, samt ett te som luktade kaktus.
Men (!) kan man önska sig något finare, än snö på sin födelsedag?
Schubert
Jag har på senaste tiden upptäckt mer och mer inom den "klassiska" genren. Det senaste tillskottet är Franz Schubert. En fantastisk romantiker som under sina korta levnadstid - dryga 31 år (död i syfilis) - han komponera en ofantlig mängd stråkkvartetter, kvintetter, symfonier och osv. Jag har nog på senaste tiden gått och blivit lite sentimental. Kanske på grund utav den vackra musiken jag lyssnar på, och alla de filmer jag ser.
Så här kommer ett musiktips för alla er romantiker där ute
Barbara Bonney & Geoffrey Parsons – Schubert : Ellens Gesang III D839 [Ave Maria]. En fantastisk komposition av Schubert, som nog - om jag inte minns fel - används i en hel del filmer.
Lyssna och njuta, kära vänner!
Ångest
Många konstnärer hävdar att ett verk ska lidas fram - har man värk får man verk.
Alltså är det lämpligt att man skaffar sig ångest.
Jag har nu nått en punkt i mitt liv då jag inte har ångest.
Hur ska jag då kunna skapa? frågar jag mig.
Det går inte.
Inte alls.
Detta har givit mig en grov ångest.
Random Samtal
Idag fick jag ett random samtal kl 06.58, då jag låg och sov. För det första så trodde jag att jag drömde, att en vän ringde mig. Jag blev mycket rädd. Sedan efter inte alltför många signaler insåg jag att det ringde i den verkliga världen, inte i drömmen. Jag läste på displayen och upptäckte att de första siffrorna bestod av +65. Eftersom ett "+" avslöjar att personen ringer från utlandet, så svarade jag inte, för att bespara personen ett dyrt, intetsägande samtal. Varken jag eller personen som ringde mig hade nog förstått särskilt mycket, då 65 är landskoden för Singapore. Vad talar man för språk där? - Inte vet jag. Singaporiska? Nej, engelska förmodligen - och massa annat obegripligt; kinesisa.
Jag är dock inte särskilt arg över denna bagatell. Jag hade förvisso åtminstone två timmar kvar till dess jag skulle stiga upp, men jag kände mig någorlunda utvilad och var dessutom kissnödig. En bättre och mer exakt väckarklcoka har jag nog aldrig råkat ut för tidigare.
Ett lustigt sammanträffande - att en person på andra sidan jorden slog fel nummer - ledde till att jag fick en bra start på dagen.
Komik
Här om dagen såg jag ett komediprogram på TV - behöver inte nämna vilken kanal - och slogs då av hur bekvämt det faktiskt är att titta på ett sådant program. Man kan luta sig tillbaka, stänga av all hjärnaktitivitet och bara glo, ungefär som en robot. Man får till och med hjälp att veta när man bör och icke bör skratta, vilket jag som komiker förstås tycker är väldigt angenämt, eftersom man då utan vidare kan manipulera publiken tämligen enkelt. Något som idag skulle förefalla vara seriöst - låt säga ett tal om rasism, antisemitism eller dylikt - skulle man förhållandevis lätt kunna få folk att skratta åt, bara med hjälp av en ljudanläggning med inspelade skrattsalvor.
Om jag skulle försöka tillämpa detta som komiker, på scen, kanske jag skulle komma hur långt som helst - vem vet?
Jag skulle kunna hoppa upp på scen, berätta ett skämt om "En ryss, en tysk och Bellman" och med jämna mellanrum signalera till personen vid mixerbordet för att alstra inspelade skrattsalvor och se hur publiken reagerade.
Förmodligen skulle det gå väldigt illa, eftersom publiken på en Stand Up-klubb är lite mer skärpta när det kommer till skämten - utom de som är så fulla att de inte förstår någonting (de skulle säkert reagera på skrattsalvorna och ge ifrån sig ett hejdundrandes skratt!)
Något som är värt att tänka på, när man sitter och tittar på TV, kanske?
Vill ni se något riktigt roligt, kan jag rekommendera Tage Danielsson! Men också Roy Andersson, vars filmer innehåller en vardagskomik utan dess like. Jag kan fortfarande inte sluta garva åt hans filmer och minnesvärda citat. För er som inte vet vem det är, så är det farbrorn som regisserat Ketchup-reklamen "Den utan socker".
//Joakim "Bonde" Strålin
