Filosofi
Idag är det min nittonde födelsedag. Än så länge har de kommit hyfsat regelbundet - alltid dagen efter Lucia.
Nu frågar jag mig själv: var försvann den riktiga glädjen? När försvann den?
Jag minns när jag som liten såg fram mot min födelsedag redan en, två, kanske till och med tre veckor i förväg.
Jag minns när jag som liten såg fram mot min födelsedag redan en, två, kanske till och med tre veckor i förväg.
Jag vaknade alltid upp en halv timma för tidigt, och när föräldrarna och min syster kom in för att sjunga, låtsades jag sova, men var egentligen ganska pigg och väldigt nyfiken.
Jag hade en månad innan gjort upp en noggrann önskelista med Action Man, Lego och allt möjligt som en grabb i den åldern vill ha.
Detta år?
Jaha.
Då visste jag knappt vad jag önskade mig.
Allt kändes - vad ska man säga? - inte likgiltigt, men lite grann som: "Jaha."
Jag tjänar en del på mitt jobb. Vill jag ha något särskilt kan jag oftast köpa det själv.
På grund av det har nog den riktiga glädjen att få presenter försvunnit.
Idag blev jag inte väckt. Inte heller sjungen för. Jag har dock blivit gratulerad på jobbet, av idel facebook användare, ty jag jobbar nämligen hemifrån.
Men allt som allt, så fick jag riktigt fina gåvor, både igår under middagen, och i morse.
Ett fickur (som jag refuserade), en dvd-box med Hasse & Tages samlade revyer, samt ett te som luktade kaktus.
Men (!) kan man önska sig något finare, än snö på sin födelsedag?
Kommentarer
Postat av: Andreas Kolar
Grattis i efterskott!!!!
Vad säger du om att fira med en barrunda???
Ahh... börjar på galjonen slutar på berns.. eller?
Hör av dig för bövelen!
Trackback
