Hela Apanaget

Ikväll står min, uppskattningsvis, femtielfte kyrssning för dörren. Denna gång är den dock speciell. Jag åker nämligen utan mina föräldrar. Tidigare har jag varit där och härjat under kontrollerade omständigheter. När farsan tyckt att det är nog med sprit, har jag stannat på den nivån. Ikväll kommer jag däremot resa med tre kompisar. Och då tänker jag: "Kommer jag bete mig precis som alla de där ungdomarna jag ser när jag reser? De jag föraktar och nästan är rädd för!"
Ja, jag vet inte.

Idag kommer bloggen hänges till mode! Dock i något gubbigare form, möjligtvis.
Köpte två nya kavajer idag, samt en sidensjal!

Idag är det min nittonde födelsedag. Än så länge har de kommit hyfsat regelbundet - alltid dagen efter Lucia.

På grund utav mitt intresse för "klassisk" musik så som Beethoven, Brahms, Stravinsky, Tchaikovsky osv. har jag även fått ett intresse för det delikata godiset Mozartkulor. En aningen obscent namn, om man hade levat på 1800-talet. Tur att vi inte gör det!

Jag har på senaste tiden upptäckt mer och mer inom den "klassiska" genren. Det senaste tillskottet är Franz Schubert. En fantastisk romantiker som under sina korta levnadstid - dryga 31 år (död i syfilis) - han komponera en ofantlig mängd stråkkvartetter, kvintetter, symfonier och osv. Jag har nog på senaste tiden gått och blivit lite sentimental. Kanske på grund utav den vackra musiken jag lyssnar på, och alla de filmer jag ser.
Så här kommer ett musiktips för alla er romantiker där ute Barbara Bonney & Geoffrey Parsons – Schubert : Ellens Gesang III D839 [Ave Maria]. En fantastisk komposition av Schubert, som nog - om jag inte minns fel - används i en hel del filmer.

(Påhittat ordstäv)

Många konstnärer hävdar att ett verk ska lidas fram - har man värk får man verk.

1 stor aubergine (350-400 g)

 

Senapsmarinad:

1 dl senap

2 tsk salt

2-3 msk socker

1 msk vinäger

1 dl olja

½ dl vatten

1 dl hackad dill

 

Skala auberginen om (du vill) och skär den sedan i strimlor (5-7 cm långa, 1 cm breda och

½ cm tjocka). Koka strimlorna mjuka i saltat vatten, cirka 5 min. Låt rinna av. Blanda ihop senap, salt, socker och vinäger. Vispa i oljan. Blanda i vatten och tillsätt dillen. Lägg auberginen i marinaden och låt stå i minst några timmar, gärna över natten.

(Ett påhittat ordstäv om ryska bonden.)

En stor artilleripjäs var på väg rakt emot dem och hade förvandlat dem båda till köttfärs om de inte lyckats fly undan, tack vara kaptenens pang- och smälltränade öra. Trots de dåliga oddsen fortsatte de försöka dra upp riktlinjer för strategin.

Jag har slagit tärningen nu, kapten! Jag har flyttat pjäsen! Vad ska jag göra härnäst?

Du ska ta ett kort från högen och läsa för mig vad som står! svarade kapten.

Ok. Det står: Gå i fängelse utan att passera gå.

Vafalls?! Fängelse?!

Ja? svarade löjtnant Fälth förvirrat.

Du har ju tagit med monopol för tusan! skrek kaptenen. Det är fel brädspel, din urbota drullputte! Din idiot! Din infernaliska slapphjärna! Helvetes jävla… vad gör vi nu?!

Jag vet inte, kapten!

 

 

Löjtnant Fälth & Kapten Laphroig, Operation Smällskräll.

(Illustration: Joakim "Bonde" Strålin)

 

De båda hukade sig ner bakom höbalen och tänkte så det knakade. Skotten ven i luften, här och var låg en nedtrampad myra.

Kanske vi… började löjtant Fälth eftertänksamt. Kanske vi kan köpa ut dem, kapten?! Slå dem rent ekonomiskt, du vet. Du ser, vi har ju hela skogen under kontroll, enligt ditt specialgjorda monopolbräde. Om vi köper upp bryggan där borta samt diket och bensinstationen vi nyss var på, kanske vi kan få dem att gå i konkurs?!

Det är ingen dum idé, löjtnant. De lär behöva bensin förr eller senare. Och kissar gör de ute i skogen, helst. Så om vi bygger hotell på bryggan, i skogen och på bensinmacken bör de till slut bli ruinerade.

Vi har råd med endast råd med ett hotell, kapten! De andra platserna kan ha två hus vardera.

Ok, jag förstår! Kissar gör de ju rätt ofta. Men det är också badsäsong? Vad tror du? Bryggan eller skogen?

Skogen.

Ok! Vi ber helt enkelt våra soldater att hugga ner träd och bygga hus på tomten. När vi sedan tjänat in lite pengar, kanske vi kan bygga fler hotell och så vidare!

Exakt min tanke, kapten! Jag signalerar till fänrik Henrik.

Löjtnant Fälth öppnade sin handbok för det militära teckenspråket och upptäckte till sin förtvivlan att de inte räknat med en så pass komplex situation som att man skulle behöva signalera ”Bygg hotell av skogens alla träd!”, varpå han och kaptenen blev tvungna att springa över fältet för att informera de andra.

Fänrik Henrik och hans underordnade tyckte dock att idén var så pass banal att de valde att sticka. Soldaterna flydde slagfältet med triumf. Utom fänriken som var låghalt och blev skjuten i ryggen och avrättad på grund av desertering.

Varför sköt du bara Henrik? undrade löjtnant Fälth.

Ja, egentligen förtjänar väl alla sitt straff… svarade kapten. Men att bli skjuten i ryggen är ju på tok för hårt. De andra kommer upptäcka att nycklarna inte sitter i lastbilen som de tror och får därför gå hem. Det duger som straff.

Jaha, men varför sköt du Henrik då?

Jag ogillade honom! svarade kapten Laphroig med ett gott skratt och ett nöjt leende på läpparna. Han var en riktig pappskalle!

Jaså, så pass… sade löjtnant Fälth. Men vad gör vi nu då? När vi bara är två? Inte orkar vi väl bygga ett hotell för oss själva?

Nej, det gör vi inte. Men vi kan försöka bygga ett hus? Det är ju alltid trevligt.

Ja! utbrast löjtnanten. Och så kan vi öppna Bed & Breakfast. Eller kanske ett arbetarfik?

Låter som en trevlig idé. Får jag kalla dig partner?

Klart du får! svarade löjtnanten, varpå de båda herrarna skakade hand och gav varandra en vänskaplig kram mitt i tumultet och stridens hetta.

De kommande veckorna hängavs åt att bygga huset och köpa in kakor, bullar, kaffe, saft, ägg, mjöl, socker, öl, ansjovis, mera kaffe samt två limpor. Allt detta skulle användas till deras arbetarfik som hade en planerad invigning den 21 augusti 1957.

Men någon invigning kom aldrig, planerna grusades. Major Nils Bredstedt hade hört ett bultande ljud ifrån ett kassaskåp på garnisonen. Han hade öppnat kassaskåpet och i det funnit kaptenens fru. Hon hade berättat om alla hemska planer. Majoren hade med ens skickat ut en trupp att söka efter de båda försvunna befälen.

Herrarna hade fått utstå en kortare tid i krigsrätt där det bestämdes att kapten Laphroig var dum i huvudet och att löjtnant Fälth hade varit en bra soldat som lytt order och, trots stor press från andra, inte deserterat.

Kapten Laphroig fick – ironiskt nog – vistas på Karlsborgs fästning under återstoden av sitt liv, där han vaktades av tre halta soldater samt en blind med skarp hörsel.
Kapten Laphroig var dock inte bitter, snarare på något sätt nöjd eftersom han nu intagit fästningen, men bojor. Detta var något som han trots allt, uppfattade som en liten seger. Dock kanske inte på det sätt han tänkt sig från början. Dock fick han i alla fall höra artilleripjäser avfyras då och då, vilket räckte för att hålla honom nöjd och vid liv.

Löjtnant Ernst Fälth fick dispens att återvända hem på grund av de traumatiska upplevelserna. Väl hemma gifte han sig med sin älskade Majken. De skaffade ett par barn varav den förstfödda sonen döptes till Laphroig Fälth, för att hedra mannen med drömmarna och brädspelsstrategin. På så sätt dog heller inte minnet av kaptenens våldsamma släkt ut helt och hållet, utan kom att undersökas av löjtnantens förstfödda son när han blivit tillräckligt gammal.

Fänrik Henriks kropp hittades aldrig. Den antogs blivit uppäten av en råbarkad björn. Men riktigt säkra kunde de aldrig bli. Kanske fänriken själv valt att bygga hotell för att plötsligt tjäna hur mycket pengar som helst och slippa hunsas?

Vem vet?

Inte jag, i alla fall.